Har sagt det förr och säger det igen- det ÄR sommar

Idag är jag ett socialt experiment. Det är tio grader i skuggan och jag gick hemifrån i (mina nya fina) hängselshorts och en t-shirt. Only. På väg ner mot centrum började jag fundera på om det ändå inte såg ganska dumt ut, att gå med uppenbara sommarkläder i mitten av april. Övervägde att gå hem och byta men kände att nej, nu kör vi. Ganska mycket folk i centrum visade det sig, framför allt pensionärer i vinterkläder. Såg deras blickar i ögonvrån när jag gick förbi men låtsades vara ascool, sådär ascool som bara tonåringar med alldeles för lite kläder kan vara. Bakom mina solglasögon kunde jag vara mig själv. Stod i busskön och kände efter- nej, det är faktiskt inte så kallt, jag kommer nog överleva. Kände mig som ett vandrande objekt när jag gick på bussen, ett objekt vars åskådare frustrerat försökte komma på en hypotes till labben. Det var skitkul, fattar inte grejen med att objektifieringen av kvinnor är så illa omtyckt.