Efter tiotals ostbrickor, efter litervis med Coca-Cola och efter åtskilliga grupper provocerande tyskar. Efter en resa med bil på 620 mil, efter att ha varit i 7 länder på 15 dagar och efter att ha brännt 500 euro är vi nu hemma i vardagen igen från en riktigt bra resa. Jag är ledsen för att det sista inlägget av resebloggen inte kommit in men oroa er inte, jag är en sådan där som måste ha extrem ordning när det gäller vissa grejer och en serie utan sista kapitlet är inte att tala om. Jag tror i och för sig inte att det gör er så mycket, men jag själv kommer få panik när det inte är fullständigt. Alltså kommer det sista inlägget senare.
7 länder på 15 dagar tänker ni? Jo, det blev faktiskt så många- Finland, Frankrike, Spanien, Belgien, Tyskland (hualigen så fort vi kommer in i landet försannans min bild av landet- grått och mulet med stora industribyggnader som spyr ut avgaser, det är sant men senare får jag ju se att det kanske inte var så tokigt ändå), Danmark och Sverige. Nu kan jag lägga till ytterligare tre länder på min lista över besökta länder (F, B, D- fråga era föräldrar om ni inte kan landsförteckningar och ett tips är att D inte är Danmark) plus att jag nu vart i Spanien 5 gånger. Jaja jag antar att ni inte vill höra på mitt skryt så jag kan istället berätta att det blir grönan imorrn, efter mycket om och men från huvudpersonens Philips sida. Jag, han, Frida och Lizette blir det. Vet inte om F:s pojkvän Niklas hänger med, han hade tydligen gått och blivit sjuk men blir han bättre så. P:s granne hade också tänkt hänka men han hade enligt Philip nyss dampat så jag tror inte han är välkommen. Aja detlöser sig nog. Efter det blir det sommarstugan som gäller i några dagar, kanske att Ida kommer ut men är det bra väder ska hon jobba så håll tummarna för regn...(jag var ironisk om ni inte fattade så mycket)
måndag 28 juli 2008
onsdag 23 juli 2008
Resebloggen dag 12
Hettan ligger på och man svettas som en gris. Till och med våra franska ostar svettas. På förmiddagen blev det lite ridning (dock inte för mig, är livrädd för hästar) och sedan bar det av mot Leon där det som vanligt var marknad, mat var det som skulle köpas. Vet ni vad, jag orkar faktiskt inte skriva så långt idag så ni får klara er utan mig men kanske är det skönt att läsa korta inlägg som omväxling...
Resebloggen dag 11
Nu tänker jag börja det här inlägget med trista:
Idag har vi inte gjort mycket nytta alls (det var alltså meningen i sig som var tråkigt, inte att vi inte gjorde så mycket- det är skönare att göra ingenting i 40 gradig hetta än att springa runt som tokar) Pool och so(o)l första halvan och efter det blev det matinhandling. Nu sitter jag här och förbannar CNN för att de inte visade något från damernas korta häck från DN-galan. 100 m H, 100 m D, 110 m häck (alltså herrar för er som inte har koll, damerna springer hundra) var allt som kom, därmed bara grenar med amerikanskt intresse. Jag tycker att de borde heja fram Lolo Jones också, hon är bra mycket roligare än Asafa Powell- hon har nämligen lika stora öron som jag har och så går hon som en karl. Fast Powell är i och för sig AIK:are. Förra året spelade AIK mot Brommapojkarna dagen innan DN-galan och då passade Asafa på att göra att bra val. Han klev in på Råsundas gröna matta och fick en matchtröja- Powell #100. Klev då även in i en exklusiv skara med svart-gula hjärtan. Men imorgon ska allt det här in på bloggen och då får jag kolla alla resultat på älskade www.sportbladet.se!
Idag har vi inte gjort mycket nytta alls (det var alltså meningen i sig som var tråkigt, inte att vi inte gjorde så mycket- det är skönare att göra ingenting i 40 gradig hetta än att springa runt som tokar) Pool och so(o)l första halvan och efter det blev det matinhandling. Nu sitter jag här och förbannar CNN för att de inte visade något från damernas korta häck från DN-galan. 100 m H, 100 m D, 110 m häck (alltså herrar för er som inte har koll, damerna springer hundra) var allt som kom, därmed bara grenar med amerikanskt intresse. Jag tycker att de borde heja fram Lolo Jones också, hon är bra mycket roligare än Asafa Powell- hon har nämligen lika stora öron som jag har och så går hon som en karl. Fast Powell är i och för sig AIK:are. Förra året spelade AIK mot Brommapojkarna dagen innan DN-galan och då passade Asafa på att göra att bra val. Han klev in på Råsundas gröna matta och fick en matchtröja- Powell #100. Klev då även in i en exklusiv skara med svart-gula hjärtan. Men imorgon ska allt det här in på bloggen och då får jag kolla alla resultat på älskade www.sportbladet.se!
Resebloggen dag 10
För här har man nämligen ingen koll på dagarna. Men jag tror att det är måndag idag för imorgon, tisdag, är det DN-galan som jag missar.
Mamma sms:ade nyss och undra om jag ville hänga med till Helsingborg den 8 augusti. Japp, säger jag när jag ringer upp. Min moster ska nämligen öppna en liten boutique och då skall vi vara där. Åker hem den 10:e och dagen efter börjar lägret. Big mama undra om lilla talibanen skulle följa med och nej sa jag, inte den här gången. Jag har varit ensambarn alldeles för lite den senaste tiden hos mamma.
Idag måste jag köpa vykort, har fortfarande inte gjort det och risken är att jag kommer hem före korten. Typiskt mig. Har ingen aning om vad som händer för övrigt under dagen.
Sedan måste jag även skriva i ett litet citat från Bitterfittan (som pappa snart är klar med):
”Jag ska aldrig mer förakta sura kvinnor med spända läppar. Jag ska aldrig mer använda ordet kärring, för bakom varje kärring finns det alltid en kränkt kvinna”. Det skall jag försöka med.
Igår tog Smuts slut och jag tycker ni ska läsa den också. Om det är någon som har en mamma (eller pappa för den delen) som prenumererar på Damernas Värld så kan jag lova att ni har den boken hemma. Det var ganska kul att läsa just Bitterfittan (btw, mitt nya favvo-ord) före Smuts. Man tar av någon anledning med sig budskapet i BF till Smuts och tänker lite extra på att mycket faktiskt kommer åter, men med andra ord.
Från och med nu är allt skrivet dagen efter, tisdag dag 11, men såklart om gårdagen.
Jaa, vi åkte in till det riktiga Moliets, där vi har vart förut heter Leon och där vi bor är bara Moliets strandområde. Mysig stad med massor av gräsytor- men inte en enda parkbänk. Nepp, inte en enda. Tillslut hittade vi sittplatser och åt våra muffins. Efter det hände väl inte så mycket mer egentligen, kom hem med lite presenter, ett inredningsmagasin på franska, en sådan där pinne man sätter upp håret med, en sudoku-bok, en kroppspeeling med doft (inte lukt, luktar det är det INTE bra) av aprikos och en linnetröja- alltså materialet linne.
Mamma sms:ade nyss och undra om jag ville hänga med till Helsingborg den 8 augusti. Japp, säger jag när jag ringer upp. Min moster ska nämligen öppna en liten boutique och då skall vi vara där. Åker hem den 10:e och dagen efter börjar lägret. Big mama undra om lilla talibanen skulle följa med och nej sa jag, inte den här gången. Jag har varit ensambarn alldeles för lite den senaste tiden hos mamma.
Idag måste jag köpa vykort, har fortfarande inte gjort det och risken är att jag kommer hem före korten. Typiskt mig. Har ingen aning om vad som händer för övrigt under dagen.
Sedan måste jag även skriva i ett litet citat från Bitterfittan (som pappa snart är klar med):
”Jag ska aldrig mer förakta sura kvinnor med spända läppar. Jag ska aldrig mer använda ordet kärring, för bakom varje kärring finns det alltid en kränkt kvinna”. Det skall jag försöka med.
Igår tog Smuts slut och jag tycker ni ska läsa den också. Om det är någon som har en mamma (eller pappa för den delen) som prenumererar på Damernas Värld så kan jag lova att ni har den boken hemma. Det var ganska kul att läsa just Bitterfittan (btw, mitt nya favvo-ord) före Smuts. Man tar av någon anledning med sig budskapet i BF till Smuts och tänker lite extra på att mycket faktiskt kommer åter, men med andra ord.
Från och med nu är allt skrivet dagen efter, tisdag dag 11, men såklart om gårdagen.
Jaa, vi åkte in till det riktiga Moliets, där vi har vart förut heter Leon och där vi bor är bara Moliets strandområde. Mysig stad med massor av gräsytor- men inte en enda parkbänk. Nepp, inte en enda. Tillslut hittade vi sittplatser och åt våra muffins. Efter det hände väl inte så mycket mer egentligen, kom hem med lite presenter, ett inredningsmagasin på franska, en sådan där pinne man sätter upp håret med, en sudoku-bok, en kroppspeeling med doft (inte lukt, luktar det är det INTE bra) av aprikos och en linnetröja- alltså materialet linne.
Resebloggen dag 9
Jaha, nu har mer än hälften av resan gått och jag har fortfarande inte köpt några vykort. Jag skulle ju i och för sig ha kunnat göra det idag men såklart är det söndag, vilket innebär att nästan allt är stängt. Dåligt väder är det också. Mulet och jävligt så inte kan man sola eller bada. Men det kanske inte gör någonting, två i sällskapet ska skjutsas till flygplatsen i Bordeaux och jag anar att alla ska med. Det blir alltså en liten mellandag och tid till att läsa Smuts.
Nej du, det blev inte alls någon Smuts. Vi skulle prompt ta en annan väg från Bordeaux som tog ett antal timmar längre än motorvägen. Det började med att vi på något underligt sätt kryssade oss igenom staden med våran 9-sitsars bil/buss. Väldigt vacker stad det där. Dit kan ni åka om ni inte har något bättre för er. Om ni gjort läxorna (eller inte) och det bara är skit på tv. Efter det blev det till att krypa in i luvan på tröjan och lyssna ur batterierna på iPoden. När jag vaknade var vi i en liten by som faktiskt var bland de mysigaste jag varit i. Därifrån var det ju då meningen att vi skulle åka via strandvägen (nej, inte den röda Strandvägen) istället för the highway. Jag blev såklart hungrig men tillslut var vi hemma och nu får ni två gissningar på er vad vi åt till middag alldeles nyss. Pasta eller Pizza, vad väljer ni? Haha sucker- fel! Pizza bidde det. Har lovat mig själv att inte äta pizza på ett halvår efter det här…
Idag har jag emellanåt varit ganska bitter, en riktigt bitterfitta faktiskt, och det blev ju inte direkt bättre när jag var tvungen att byta rum till ett som stinker hund. Som tur är slipper jag använda hundhårs vidriga sänglakan, de jag fick nu var det bara lite blodfläckar på. Men wohoo! Jag fick min egen kudde, så vad fan klagar jag för? Jaa, det kan man ju undra men när jag inte ätit på ett tag så blir jag både sur och bitter…
Nu jävlar ska jag läsa Smuts!
Nej du, det blev inte alls någon Smuts. Vi skulle prompt ta en annan väg från Bordeaux som tog ett antal timmar längre än motorvägen. Det började med att vi på något underligt sätt kryssade oss igenom staden med våran 9-sitsars bil/buss. Väldigt vacker stad det där. Dit kan ni åka om ni inte har något bättre för er. Om ni gjort läxorna (eller inte) och det bara är skit på tv. Efter det blev det till att krypa in i luvan på tröjan och lyssna ur batterierna på iPoden. När jag vaknade var vi i en liten by som faktiskt var bland de mysigaste jag varit i. Därifrån var det ju då meningen att vi skulle åka via strandvägen (nej, inte den röda Strandvägen) istället för the highway. Jag blev såklart hungrig men tillslut var vi hemma och nu får ni två gissningar på er vad vi åt till middag alldeles nyss. Pasta eller Pizza, vad väljer ni? Haha sucker- fel! Pizza bidde det. Har lovat mig själv att inte äta pizza på ett halvår efter det här…
Idag har jag emellanåt varit ganska bitter, en riktigt bitterfitta faktiskt, och det blev ju inte direkt bättre när jag var tvungen att byta rum till ett som stinker hund. Som tur är slipper jag använda hundhårs vidriga sänglakan, de jag fick nu var det bara lite blodfläckar på. Men wohoo! Jag fick min egen kudde, så vad fan klagar jag för? Jaa, det kan man ju undra men när jag inte ätit på ett tag så blir jag både sur och bitter…
Nu jävlar ska jag läsa Smuts!
Resebloggen dag 8
Mja, det blev inte middag mitt i natten igår. Det blev middag nästan på en gång, vi skulle nämligen hinna till en så kallad nattmarknad som stängde redan vid tolv. Frågan är varför man döper det till nattmarknad om den slutar så tidig? Jaja i alla fall var jag ganska (läs: mycket) skeptisk till spektaklet, jag ville ju vara hemma och läsa Smuts. Men mig och min magkänsla ska man verkligen inte lita på, lär er det. Det var faktiskt ganska (läs: ganska) kul och jag kom tillslut hem med 4 små Buddhor av metall och en lite större i plast/gummi, har fått någon vild idé om att jag ska bli buddhist men fråga mig inte varför (haha Boman lyckades inte övertala mig). Och så var det ju det här med presenter. Tuva- jaa, henne tänkte jag köpa något till, och Tim. Kanske mamma om hon är snäll men det vet man ju aldrig så jag ska nog inte slänga pengarna i sjön. Och Ida. Det blev två ******* som vi delar på. Även ett annat ******* fick följa med hem men det var bara till moi. Nu märker jag vilket tråkigt inlägg det här blev, förlåt.
Idag händer det nog inte så mycket skulle jag tro, kanske blir det stranden (…) men hey, jag har ju en bra bok och då löser sig allt.
Nu har vi käkat middag på La Paëlla men för mig blev det minsann inga slemmiga skaldjur, nej det fick bli chorizo och för första gången alltså inte pizza eller pasta för min del till middag. Klockan är tre minuter i tolv och det betyder läggdags för länge sedan men jag tänker demonstrera mot oskrivna regler och fortsätta läsa Smuts. Ruskigt bra bok det där. God natt.
Idag händer det nog inte så mycket skulle jag tro, kanske blir det stranden (…) men hey, jag har ju en bra bok och då löser sig allt.
Nu har vi käkat middag på La Paëlla men för mig blev det minsann inga slemmiga skaldjur, nej det fick bli chorizo och för första gången alltså inte pizza eller pasta för min del till middag. Klockan är tre minuter i tolv och det betyder läggdags för länge sedan men jag tänker demonstrera mot oskrivna regler och fortsätta läsa Smuts. Ruskigt bra bok det där. God natt.
Resebloggen dag 7
Gårdagen blev ganska lugn med lite tennis på eftermiddagen, samma visa den här gången- vinst med 6-0, 6-0, 6-0. Lika varmt blev det (trots att det varit molnigt hela dagen fram tills dess) men det blåste lite mindre så jag undrar om inte halva jag fortfarande ligger där borta nersmält. Bitterfittan tog slut och nu har jag även fått pappa att läsa den och wohoo!, han sa att det mesta faktiskt stämmer. Ibland händer saker som man inte tror kan hända. Vissa kallar det under, andra kallar det mirakel. Jag, jag kallar det skicklighet. Började för en stund sedan på Smuts och har hunnit med kanske 60 sidor.
Nu har jag plockat av och spolat av efter fikat med tårta och hela faderullan, Muminmammans pappa Seppo fyller nämligen år så det blev tårta på middagstid (19.30) och middag förmodligen någon gång i natt, vilket min kropp inte tycker om för fem öre. Under dagen var vi i huvudorten Biarritz och meningen var att vi skulle handla. Det blev inte så för min del. Hade bara med mig 50 euro i rent spara-syfte (har man lite pengar köper man inga onödiga saker). Men det gör inget. Vi ska dit nästa vecka igen och då ska alla pengar med, plus att jag fick chansen att fota ganska mycket i det fina vädret (inte ett moln så långt ögat kunde nå). Blev några riktigt bra bilder för att vara jag som tagit dem men jag har ju aldrig sagt att jag är proffsfotograf, fast jag är bäst ändå så det gör heller ingenting. Det allra bästa var när vi beställde mat, ville ha tre Coca-Cola och en Orangina, fick en Coca-Cola och tre Orangina. Ville ha två pizzor och en musselsoppa, fick två pizzor och två musselsoppor. Ganska fånigt med tanke på att han som tog beställningen pratade lika dålig engelska som alla andra fransmän när hon som serverar pratar flytande. Efter det bar det av hemåt och tilläggas kan också att jag kom hem med 50 euro…
Måste även berätta att vi har rosa toapapper!
Nu har jag plockat av och spolat av efter fikat med tårta och hela faderullan, Muminmammans pappa Seppo fyller nämligen år så det blev tårta på middagstid (19.30) och middag förmodligen någon gång i natt, vilket min kropp inte tycker om för fem öre. Under dagen var vi i huvudorten Biarritz och meningen var att vi skulle handla. Det blev inte så för min del. Hade bara med mig 50 euro i rent spara-syfte (har man lite pengar köper man inga onödiga saker). Men det gör inget. Vi ska dit nästa vecka igen och då ska alla pengar med, plus att jag fick chansen att fota ganska mycket i det fina vädret (inte ett moln så långt ögat kunde nå). Blev några riktigt bra bilder för att vara jag som tagit dem men jag har ju aldrig sagt att jag är proffsfotograf, fast jag är bäst ändå så det gör heller ingenting. Det allra bästa var när vi beställde mat, ville ha tre Coca-Cola och en Orangina, fick en Coca-Cola och tre Orangina. Ville ha två pizzor och en musselsoppa, fick två pizzor och två musselsoppor. Ganska fånigt med tanke på att han som tog beställningen pratade lika dålig engelska som alla andra fransmän när hon som serverar pratar flytande. Efter det bar det av hemåt och tilläggas kan också att jag kom hem med 50 euro…
Måste även berätta att vi har rosa toapapper!
torsdag 17 juli 2008
Resebloggen dag 6
Den här morgonen är jag inte trött för att jag är 15 år och gått upp lite för tidigt. Nej, det här är scary shit. Igår kväll när jag tänkte somna hör jag plötsligt hur det är något som springer i väggen, precis vid mitt huvud. Nej, helvete- möss! Har sedan svårt att somna, rädd som jag är.
Kommer ner till frukosten imorse och säger till pappa:
- Hallå det är typ möss i väggarna!
Pappa:
- Nee, då är det väl ödlor i sånna fall!
- Vaa?!, (tänker att det är stora komodo-varaner).
- Jaa…
- Men vaddå är det stora ödlor?
- Nej då, kanske en decimeter mellan huvud och svans.
- Aha...
- Asså de springer ju på husväggen och det är ju sten så det är därför det låter.
- Aha ok, så det springer alltså inte i väggen utan ute på ytterväggen?
- Nej inte på ytterväggen, hur hade du då hört det?
- Vaa??? Springer det på innerväggen? (vid det här laget är jag redo för att svimma).
- Jaa, men vad ska de egentligen göra på dig? Äta snorkråkor?
- Men usch!
Ok om de hade varit på YTTERVÄGGEN, lite mindre men fortfarande ok om de hade varit I väggen, men inte ok när de är PÅ INNERVÄGGEN I rummet. Detta betyder att jag alltså inte kommer att kunna sova på en och en halv vecka. Jag frågar pappa om han skulle tycka att det var trevligt om han plötsligt fick en ödla i ansiktet och macho som han är så rycker han bara på axlarna. Jo visst hörru. Skitsnack. Jag tror han skulle skrika som en stucken gris om han så bara såg en ödla…
Idag har jag förövrigt ingen aning om vad vi ska göra så det blir väl till att ta det lugnt
Kommer ner till frukosten imorse och säger till pappa:
- Hallå det är typ möss i väggarna!
Pappa:
- Nee, då är det väl ödlor i sånna fall!
- Vaa?!, (tänker att det är stora komodo-varaner).
- Jaa…
- Men vaddå är det stora ödlor?
- Nej då, kanske en decimeter mellan huvud och svans.
- Aha...
- Asså de springer ju på husväggen och det är ju sten så det är därför det låter.
- Aha ok, så det springer alltså inte i väggen utan ute på ytterväggen?
- Nej inte på ytterväggen, hur hade du då hört det?
- Vaa??? Springer det på innerväggen? (vid det här laget är jag redo för att svimma).
- Jaa, men vad ska de egentligen göra på dig? Äta snorkråkor?
- Men usch!
Ok om de hade varit på YTTERVÄGGEN, lite mindre men fortfarande ok om de hade varit I väggen, men inte ok när de är PÅ INNERVÄGGEN I rummet. Detta betyder att jag alltså inte kommer att kunna sova på en och en halv vecka. Jag frågar pappa om han skulle tycka att det var trevligt om han plötsligt fick en ödla i ansiktet och macho som han är så rycker han bara på axlarna. Jo visst hörru. Skitsnack. Jag tror han skulle skrika som en stucken gris om han så bara såg en ödla…
Idag har jag förövrigt ingen aning om vad vi ska göra så det blir väl till att ta det lugnt
Resebloggen dag 5
Hungrig och klar för att går ut och äta sitter jag här i soffan i min nya röda Henri Lloyd piké (som mamma insisterade på att slå in i present även fast jag vart med och köpt den själv) och smutsiga fötter. Sitter och längtar efter att få läsa ut Bitterfittan men den ligger på sängen på övervåningen och jag är inte där. Åhh, denna underbara bok. Läs den om ni inte gjort det. I och för sig är den väldigt feministisk och kanske lite överdriven då och då men i det stora hela så stämmer mycket. En sak som inte är helt rättvist är att Maria Sveland genom sin karaktär Sara, 30 år och redan bitter, påstår att den lyckliga kärnfamiljen inte existerar. I alla fall inte i så stor utsträckning. Att de flesta pappor under sina barns barndom är väldigt frånvarande och överlåter allt till mammorna. Kanske är det så här i många familjer men vad vet jag? Min pappa har alltid varit närvarande, åtminstånde varannan vecka så jag har förmodligen ingen aning och skulle inte ha tagit upp det här alls från första början. Jag och min stora käft. Fast ibland kanske han är lite borta, till exempel när kan spelar Halo- då är han helt okontaktbar de första 5 gångerna man pratar med honom.
Dagen har i övrigt har spenderats med att slösa pengar och jag sket faktiskt fullständigt i min ”livsfilosofi” om att inte köpa bikinis för 500 spänn, hycklare som jag är. Köpte en överdel till underdelen från i förrgår, 31 euro från Banana Moon, och en hel bikini för 65 euro någonting (jaa mamma jag vet att det var onödigt och att du suckar just nu), också den från B M. Det bidde även en ny neurosedyn-tröja men den här gången i vitt från Rip Curl, en gul T-shirt från R C och ett par flip-flops från samma affär. What the heck, har man pengar ska man väl använda dem.
Nu är klockan mycket och snart är det läggdags, med överfull mage. Undra om jag inte har mat upp i halsen…
Dagen har i övrigt har spenderats med att slösa pengar och jag sket faktiskt fullständigt i min ”livsfilosofi” om att inte köpa bikinis för 500 spänn, hycklare som jag är. Köpte en överdel till underdelen från i förrgår, 31 euro från Banana Moon, och en hel bikini för 65 euro någonting (jaa mamma jag vet att det var onödigt och att du suckar just nu), också den från B M. Det bidde även en ny neurosedyn-tröja men den här gången i vitt från Rip Curl, en gul T-shirt från R C och ett par flip-flops från samma affär. What the heck, har man pengar ska man väl använda dem.
Nu är klockan mycket och snart är det läggdags, med överfull mage. Undra om jag inte har mat upp i halsen…
Resebloggen dag 4
Nu är klockan lunchtime och vi har precis kommit hem från en stund på vift. Kanske överdriver jag men ni som känner mig vet ju att det inte hör till ovanligheterna, för på vift har vi inte alls varit. The day började med några timmar vid poolen där papput på beordran från mig skulle lära mig att simma frisim ordentligt Det är nämligen så att jag plaskar något förfärligt och hur snyggt är det på en skala? Noll (förresten vet ni vad som är snyggt? Joo, surfstilen. Me love). Jag tröttnade efter en stund då jag insåg att det krävs mer än en halvtimme för att lära sig och så länge orkar jag inte vänta. Jag vill kunna allting på en gång och gör jag inte det är det en världslig sak. Enkelt. När jag låg där i poolen och stekte som mest ringer Taru och tycker att vi skall gå ner till stranden och alla som läser min blogg vet vad jag tycker om allmänna badstränder. Jaja jag och pappa går utan protester (eller…) och som tur är möter vi T:s mamma och pappa. Jag stannar med dem och äter en glass och far fortsätter ner till helvetet. Glassen tar slut och vi spanar runt lite på ett av torgen. Kommer fram till en surfaffär och börjar titta efter en bikiniöverdel. 50 euro, 52 euro, 48 euro- nej, det är ingenting för mig. Bikinis är en konsumtionsvara och 500 spänn för det är inte min livsfilosofi. Jag kommer efter en bra stund ut med ett par bruna flip-flops med snirklig vit text och rosa blommor på (hualigen, det låter hemskt) för 18 euro och ett par turkosa korta surfshorts som man ser brunare ut i än vad man egentligen är för 42 euro (haha in my face). Hemma nu och lunchen är framdukad. Bon apetit!
Maten var god och snart blir det tennis. Har på mig en av mina nya lukta-illa-tröjor och ser ut som vilken Wimbledon-vinnare som helst. Nu jävlar ska jag äga pappa! Kommer kanske med en liten uppdatering om matchen senare. Förresten, jag såg att ni hade ca: 25 grader hemma, HAHA vi har 35!
*Lätt suck* Det där var väl inget. Utklassning i tre raka set- 6-0, 6-0, 6-0. Visste väl det.
Jaa, där hade ni förra nattens dröm. Verkligheten behöver vi inte prata om haha, nej men så dålig var jag faktiskt inte. För det första blåste det kuling, för det andra stekte solen som om den inte hade något bättre för sig och för det tredje fick jag skavsår på lilltårna. Men det gör inget, jag är bäst ändå och det var första gången. Till och med pappa sa att jag var duktig och det lät som om han menade det på allvar. Fast jag tror fortfarande inte på att bollarna inte har något liv. Jag tror de hatar mig.
Och sedan vill jag även vara lite arg, för det måste man få vara minst en gång om dagen- annars mår man inte bra i magen. Det är det här fenomenet att alla tonåringar/ungdomar/barn whatever, går runt och tar hundratals bilder på sig själv och sina kompisar. Kan någon snälla förklara varför? Det är ju så jävla fånigt, har folk så dåligt minne att man inte kommer ihåg hur de själva eller andra ser ut? Vad är det roliga och hur många tittar egentligen på bilderna efteråt? Det skulle jag aldrig göra, jag har min iPod att roa mig med (nu säger jag inte att man måste ha en iPod för att vara sysselsatt men någonting finns det väl alltid att göra). Som sagt förklara tjusningen men kom inte med några trångsynta (är det så man säger?) resonemang!
Maten var god och snart blir det tennis. Har på mig en av mina nya lukta-illa-tröjor och ser ut som vilken Wimbledon-vinnare som helst. Nu jävlar ska jag äga pappa! Kommer kanske med en liten uppdatering om matchen senare. Förresten, jag såg att ni hade ca: 25 grader hemma, HAHA vi har 35!
*Lätt suck* Det där var väl inget. Utklassning i tre raka set- 6-0, 6-0, 6-0. Visste väl det.
Jaa, där hade ni förra nattens dröm. Verkligheten behöver vi inte prata om haha, nej men så dålig var jag faktiskt inte. För det första blåste det kuling, för det andra stekte solen som om den inte hade något bättre för sig och för det tredje fick jag skavsår på lilltårna. Men det gör inget, jag är bäst ändå och det var första gången. Till och med pappa sa att jag var duktig och det lät som om han menade det på allvar. Fast jag tror fortfarande inte på att bollarna inte har något liv. Jag tror de hatar mig.
Och sedan vill jag även vara lite arg, för det måste man få vara minst en gång om dagen- annars mår man inte bra i magen. Det är det här fenomenet att alla tonåringar/ungdomar/barn whatever, går runt och tar hundratals bilder på sig själv och sina kompisar. Kan någon snälla förklara varför? Det är ju så jävla fånigt, har folk så dåligt minne att man inte kommer ihåg hur de själva eller andra ser ut? Vad är det roliga och hur många tittar egentligen på bilderna efteråt? Det skulle jag aldrig göra, jag har min iPod att roa mig med (nu säger jag inte att man måste ha en iPod för att vara sysselsatt men någonting finns det väl alltid att göra). Som sagt förklara tjusningen men kom inte med några trångsynta (är det så man säger?) resonemang!
Resebloggen dag 3
Eftersom alla i vår familj tycker om nya kläder, förutom pappa som är totalt ointresserad av någon anledning, så var det ju full pott att det fanns en outlet inte så långt här ifrån. Eller rättare sagt låg den i Spanien, alltså helt fel land, men vi bor så pass nära gränsen att det bara tar någon timme eller två att köra till Baskien (också det Spanien- för er som tror att Atlanten ligger utanför Indien). Våran 9-sitsars bil/buss for iväg från uppfarten runt 12 snåret och jag sätter genast igång att titta på en film i iPoden. Det skulle jag inte ha gjort. Självklart börjar jag känna illamående. Låren blir trötta, munnen drar ihop sig och det kommer en äckel-päckel salt smak på tungan från halsen. Där fick ni alla mina illamåendesyptomer, anteckna dem för säkerhets skull. Bilen stannade och jag satte mig i framsätet. Därifrån får jag resten av vägen lyssna på två sjungande finskor som nog sett Sound of Music några gånger för mycket. Vi kör vidare genom Pyrenéerna och kommer tillslut fram till San Sebastian. Där någonstans skall outletten finnas men nehej du, inte alls. Där irrar vi runt som yra höns och efter en stund tar hungern över hand. Vi sätter oss på en restaurang och Jyrki (muminmammans systers man) springer iväg och letar rätt på en karta. Jag äter min tortilla de potatas inlindad i en baguette (hur föddes idén?) och än en gång kommer Jyrki farande, nu med en telefon i hand. Tyvärr är jag den enda i sällskapet som pratar någorlunda spanska så jag mer eller mindre tvingas till att prata med en förvirrad Señora. Jag blir tillsagd att fråga om de har öppet och säger mitt i panikens ögonblick:
- Es abrir (är det att öppna)?
Nu kan man ju fråga sig om jag verkligen är värd mitt MVG i spanska? Jag får skylla på stundens hetta tror jag. I alla fall kom jag ju på att jag skulle ha frågat ”Es abres ahora (är det öppet nu)?”. Fast det hade nog inte spelat någon större roll. Tanten på andra sidan pratade faktiskt om möjligt ännu snabbare än vad jag gör så jag sitter mest och skrattar med telefonen i örat. Avslutar den muy intresante konversationen med ett ”Vale” och tanten lägger på. Från och med nu är allting skrivet dagen efter. Bilen åker sin kos och tillslut kommer vi fram till en annan outlet en bit utanför San Sebastian. Outlet, my ass. EN affär med spanskt öststatshoramode. Visserligen fanns det några saker som såg bra ut, bland annat herrkläderna. Jaa, vi har alltså åkt runt 10 mil för EN sketen affär. Det slutar med att vi frågar damen i kassan om det möjligen inte finns någon annan outlet i närheten. Eftersom hon bara pratar spanska får jag rycka in även denna gång och hör och häpna; jag förstår nästintill varje ord. Enligt henne fanns det una tienda muy buena som låg i närheten Jag kommer därifrån med en bikiniunderdel och vi sätter oss i bilen igen. På vägen fastnar vi dock i en enorm sportaffär som blir dagens upplevelse. Våtdräkter i massor och jaa, jag blev sugen nu när jag har en kommande karriär som surfare. Men nej, ingen våtdräkt den här gången utan det bidde två träningströjor i sådant där mysigt material som är menat att andas men luktar apa efter en stund. En vit och en persikofärgad i XS. Nu är det allra lättaste att säga som det är, det fanns ingen outlet på det tredje stället heller. Jävla ljug. Tant 2:s mamma kanske inte hade lärt henne att det är fult att ljuga. Det blev istället en titt på dagens andra strand och efter det, raka vägen hem. Skillnaden mellan den här bilfärden och den på ditvägen var att det inte sjöngs i baksätet. Äventyret var slut och tur var väl det, jag hade bra ont i rumpan på kvällen.
- Es abrir (är det att öppna)?
Nu kan man ju fråga sig om jag verkligen är värd mitt MVG i spanska? Jag får skylla på stundens hetta tror jag. I alla fall kom jag ju på att jag skulle ha frågat ”Es abres ahora (är det öppet nu)?”. Fast det hade nog inte spelat någon större roll. Tanten på andra sidan pratade faktiskt om möjligt ännu snabbare än vad jag gör så jag sitter mest och skrattar med telefonen i örat. Avslutar den muy intresante konversationen med ett ”Vale” och tanten lägger på. Från och med nu är allting skrivet dagen efter. Bilen åker sin kos och tillslut kommer vi fram till en annan outlet en bit utanför San Sebastian. Outlet, my ass. EN affär med spanskt öststatshoramode. Visserligen fanns det några saker som såg bra ut, bland annat herrkläderna. Jaa, vi har alltså åkt runt 10 mil för EN sketen affär. Det slutar med att vi frågar damen i kassan om det möjligen inte finns någon annan outlet i närheten. Eftersom hon bara pratar spanska får jag rycka in även denna gång och hör och häpna; jag förstår nästintill varje ord. Enligt henne fanns det una tienda muy buena som låg i närheten Jag kommer därifrån med en bikiniunderdel och vi sätter oss i bilen igen. På vägen fastnar vi dock i en enorm sportaffär som blir dagens upplevelse. Våtdräkter i massor och jaa, jag blev sugen nu när jag har en kommande karriär som surfare. Men nej, ingen våtdräkt den här gången utan det bidde två träningströjor i sådant där mysigt material som är menat att andas men luktar apa efter en stund. En vit och en persikofärgad i XS. Nu är det allra lättaste att säga som det är, det fanns ingen outlet på det tredje stället heller. Jävla ljug. Tant 2:s mamma kanske inte hade lärt henne att det är fult att ljuga. Det blev istället en titt på dagens andra strand och efter det, raka vägen hem. Skillnaden mellan den här bilfärden och den på ditvägen var att det inte sjöngs i baksätet. Äventyret var slut och tur var väl det, jag hade bra ont i rumpan på kvällen.
Resesbloggen dag 2
Jaha, gårdagen kantades av resande och väntetid. Väldigt, väldigt tidigt lämnade jag den perfekt varma sängen i Åbo och i åkte till Vaanta, Vaante, Vaan-någoting flygplatsen i Helsingfors och hoppsan hejsan, simsalabim så var vi några (läs: många) timmar senare framme i världens mest pittoreska samhälle, Moliets. Jag vet egentligen inte exakt vad pittoreskt betyder, bara på ett ungefär, men det här var verkligen det så låt gå. Fast man kan ju faktiskt säga idylliskt så gör som ni vill. Visst är det bra är jag ger er flera alternativ! Det är bara att välja och vraka på grund av min genialitet. Jag är bäst! När vi satt där i våran fina 9-sitsars hyrbil strax innan civilisationen åker vi förbi 40% av mina drömhus (resten finns i den amerikanska inredningstidningen Florida Designs). Synd att man inte kan bo i flera hus samtidigt. Jävligt tråkigt. Jag skulle i och för sig kunna göra som Voldemort i Harry Potter och dela upp mig på flera platser men frågan är hur? Om det är någon som vet så kan ni ju kommentera.
I det senaste inlägget sa jag att det skulle komma att bli väldigt dyrt att vara uppkopplad en längre tid med ett mobilt bredband utomlands ifrån, men som det dumma fan jag är glömde jag ju bort att det finns internetuppkoppling i huset vi hyrt. (problemet just nu i skrivande stund är att vi inte hittar jacket i väggen så vi skickade papput att fråga). Dagen har spenderats i huset och på en marknad som just då var på väg att packa ihop för dagen, det är nog bara hemma i Thailand-lover-landet som allting alltid har öppet och man blir arg när ICA stänger klockan 21. För när klockan är så mycket slutar min träning och då ska muminmamman av någon anledning alltid springa in och köpa cigaretter eller något annat som är slut. De stackars vakterna får glatt stå där och vänta tills vi är klara och lämnar affären skrattandes åt någon av oss. En sak som suger med svenska affärer är att de inte säljer Skittles. Mina älskade Skittles som jag just nu sitter och knarkar. Hittade dem i USA för tre somrar sedan och så fort jag får tag på några hamstrar jag skadligt stora mängder. Så även nu. En annan sak jag hittade i USA var läsk-sorten Mountain Dew. Flaskan är grön och om jag inte är helt ute och cyklar smakar det citron-sprite. För första gången på tre år får jag i fredags se namnet igen och tänker att hmm…det har jag druckit. Senare samma kväll får jag i en liten affär i Finland syn på skiten! Hur höga är egentligen oddsen för det? Att efter flera år komma i kontakt (en abstrakt sådan) med en sak två gånger på samma dag. Men alla ni som tittar på Lost har ju en förklaring, ni vet att ”everything happens for a reason”. Tillbaka till nuet och jag kan säga att det för stunden spöregnar. Haha tänker ni där hemma och småler för er själva men haha tillbaka för nu slutar det! Undra om inte pappa blev ganska blöt? Jaja nu ska jag nog fortsätta läsa världens näst bästa bok, Bitterfittan. Frågan är om jag kan läsa, de spelas någon hemsk finsk musik så det blir förmodligen till att hålla för öronen.
Grattis om du orkade läsa det här…
I det senaste inlägget sa jag att det skulle komma att bli väldigt dyrt att vara uppkopplad en längre tid med ett mobilt bredband utomlands ifrån, men som det dumma fan jag är glömde jag ju bort att det finns internetuppkoppling i huset vi hyrt. (problemet just nu i skrivande stund är att vi inte hittar jacket i väggen så vi skickade papput att fråga). Dagen har spenderats i huset och på en marknad som just då var på väg att packa ihop för dagen, det är nog bara hemma i Thailand-lover-landet som allting alltid har öppet och man blir arg när ICA stänger klockan 21. För när klockan är så mycket slutar min träning och då ska muminmamman av någon anledning alltid springa in och köpa cigaretter eller något annat som är slut. De stackars vakterna får glatt stå där och vänta tills vi är klara och lämnar affären skrattandes åt någon av oss. En sak som suger med svenska affärer är att de inte säljer Skittles. Mina älskade Skittles som jag just nu sitter och knarkar. Hittade dem i USA för tre somrar sedan och så fort jag får tag på några hamstrar jag skadligt stora mängder. Så även nu. En annan sak jag hittade i USA var läsk-sorten Mountain Dew. Flaskan är grön och om jag inte är helt ute och cyklar smakar det citron-sprite. För första gången på tre år får jag i fredags se namnet igen och tänker att hmm…det har jag druckit. Senare samma kväll får jag i en liten affär i Finland syn på skiten! Hur höga är egentligen oddsen för det? Att efter flera år komma i kontakt (en abstrakt sådan) med en sak två gånger på samma dag. Men alla ni som tittar på Lost har ju en förklaring, ni vet att ”everything happens for a reason”. Tillbaka till nuet och jag kan säga att det för stunden spöregnar. Haha tänker ni där hemma och småler för er själva men haha tillbaka för nu slutar det! Undra om inte pappa blev ganska blöt? Jaja nu ska jag nog fortsätta läsa världens näst bästa bok, Bitterfittan. Frågan är om jag kan läsa, de spelas någon hemsk finsk musik så det blir förmodligen till att hålla för öronen.
Grattis om du orkade läsa det här…
fredag 11 juli 2008
Visst fan..
Jag måste ju berätta att jag har vindsurfat! Jag var grym, till och med plastpappan säger det och han har surfat på Hawaii så han är proffs (tror han i alla fall). Och så måste jag säga två roliga historier.
- Vet du vad elefanter använder som tamponger?
- Nej.
- Lamm!
- Vet du vad orsaken är till att så många sidor i matteböckerna klibbar ihop?
- Nej.
- Pythagoras sats!
Och tillslut måste ni även kolla in en lite film som Idaho har gjort till mig i present, gå in på hennes blogg vettja! Även en fortsättning på min dragspelskarriär!
- Vet du vad elefanter använder som tamponger?
- Nej.
- Lamm!
- Vet du vad orsaken är till att så många sidor i matteböckerna klibbar ihop?
- Nej.
- Pythagoras sats!
Och tillslut måste ni även kolla in en lite film som Idaho har gjort till mig i present, gå in på hennes blogg vettja! Även en fortsättning på min dragspelskarriär!
So long suckers!
Idag fyller jag 15 och inte en jävel har sms:at eller ringt. Eller joo, min farbror ringde och påstod som vanligt att han var någon annan än han är. Idag hette han Gunnar Persson och var förbundskapten för flicklandslaget i innebandy. Nu ska jag i och för sig inte sitta här och ljuga och säga att jag inte blivit firad för det har jag. I måndags blev det tacos och tårta på Munkholmen då vi firade mig och Johan samtidigt (han fyllde 16), och igår kom halva tjocka släkten, och världens bästa Ida, hit till misären på Åsvägen. Ingen tårta bidde det men väl en Aloe-växt av Idaho och en hel hög med pengar till reskassan av alla andra. 4100 för att vara exakt. Undra om det inte finns lite dineros på kontot? Det får vi kolla upp för om ca: 1 timme åker vi till Arlanda och jag flyger till det stora landet i öst- Finnelandet! Där blir det kanske också lite presenter, vem vet? Från början var det tänkt att jag under tiden i faro skulle blogga från Muminmammans laptop men tyvärr såg jag i veckan att de svenska mobila-bredbands-abonnemangen inte gäller utomlands, alltså kunde en tittning på en Rapportsändning kosta en sisådär 15 000-20 000 kr och det tycker inte jag är någon bra deal, så det får bli ännu en bloggsemester under de kommande två veckorna. Kanske att jag smyger in ett litet snabbt inlägg någon dag men räkna inte med det, ni får helt enkelt Klara (hon är trevlig hon) er utan mig ett tag nu. Blir det allt för jobbigt så bör ni uppsöka psykolog snarast, Fanny-abstinens är minsann inte att leka med. Jaja nu ska jag väl dra mig här ifrån till toaletten och sedan ner till plattången som ligger och väntar så fint där nere.
Le France (det är väl så man säger?) here I come!
Le France (det är väl så man säger?) here I come!
fredag 4 juli 2008
Jag säger som valpen
Phu, äntligen lite lugn och ro... Det blev inget följa-med-till-hundmässan idag. Ångrade mig igår kväll så det blev ett näst intill tomt hem i stället. Inga hundar, inga finnar bara jag och datan (pappa kan även få vara med på ett hörn om han har lust). Igår fyllde Philip 15 och självklart glömde jag nämna det i mitt hata-Kissie-och-Kenza- inlägg så, Grattis på dig! Sms:ade iof till honom igår så det där var ganska onödigt men nu vet ni i alla fall att jag bryr mig när folk fyller år. Han tackade så mycket och sa att hans mamma undra vart jag var. Svarade att jag är hos pappa men ska till mamma imorrn (läs: idag) nån gång. Han har inte svarat.
Jaa som sagt så blir det big mamas house soon men innan det lite sola och bada i poolen!
Jaa som sagt så blir det big mamas house soon men innan det lite sola och bada i poolen!
torsdag 3 juli 2008
Orättvisa tycker vi inte om
Nu är det kört, Veronica Wagner missar OS i Peking i augusti. Anledningen är att SOK anser att hon inte är frisk. Jag ska inte säga att jag är så där jätteintresserad av gymnastik men är man sportfåne så är man och till och med jag förstår att det här är fel. Wagner har tydligen varit skadad ett bra tag men sedan gjort två riktigt bra tävligar på EM och nu senast på SM. Vad är då kruxet? Jo, att SOK inte haft en enda representant där för att titta på idrottaren de ändå lagt ner miljontals kronor på de senaste åren i en ren OS-satsning. Men förbannat tråkiga Christian Olsson får minsann åka, även fast han inte tävlat sedan i juli förra året. Nej han blev uttagen på en gång utan omsvep. Kan någon förklara för mig hur SOK kan känna någon annans kropp bättre än personen i fråga själv gör?
Armani och Siko my ass!
Som alla vet så har nästan alla stora bloggare en liten, liten ful hund vid sin sida. Deras små älsklingar, puttinuttisar och bebisar som de självklart skulle göra allt för (jaa, de skulle ju inte skänka halva garderoben till Stadsmissionen men nästan allt). Vad jag nu kan gotta mig i, är att ingen av varken Kissie, Kenza eller någon annan ful mespropp har en fin hund (HAHA, INTE SÅ PERFEKTA TROTS ALLT!). Vad jag har förstått efter alla dessa år inom hundkretsar, så säljer inte uppfödarna de fina hundarna till de människor som inte tänker ställa ut dem- de får de fula som inte får gå i avel. Juvenila katarakter, kryptosar, de med fel på patellan osv, de säljs till familjen Svensson (för kaffepengar) som sett annonsen på Blocket. De hundarna som blir kvar är eliten i familjen och köps av familjen af Rosenknopp (för muchos dineros) som ränner på utställningar stup i kvarten för att få hunden till både svensk och internationell Champion. Vi är en familj af Rosenknopp, fast i detta fall heter vi Johansson/Ylikylä (Yllikyllä for God sake). Vi har just nu tre fina 
hundar (eller jaa, två extremt fina och en som har varit fin, jag måste även erkänna att även jag tyckte de va apfula i början men att jag vant mig). Den ena blev förra året utsedd till Nordens bästa hane av den domare som utbildar alla andra domare i USA, är också är ordförande för New Yorks Bostonterrier Klubb. Den andra blev förra året Nordisk Juniorvinnare, alltså bästa junior här uppe i norr. Hon ska även paras med världens enda multinationella champion- dvs. champion i alla världsdelar- i höst. Kommer från en av de mest eftertraktade kennlarna in the world. Och så har vi den tredje som har modellat för allt och alla, typ konstnärer 
och NK (NK både live och på bild). Just nu är hon tjock men vi kommer inte ställa ut henne förrän hon blir veteran så det är lungan. Hon luktar även jävligt illa ibland pga. gaser men så får jag inte säga för Muminmamman, då är jag en djurhatare. Egentligen är det inte jag och pupput som är intersserade, vi är det för att vi måste haha, nej vi åker bara snålskjuts på framgångsvågen. Men jag kan ju inte påstå att det inte är kul att leka fin ibland.Kissie och Kenza har hundarna som blev över, vi har den fina skiten.
tisdag 1 juli 2008
Tur & retur
Vi hade så jävla tråkigt imorse så vi tog en snabb tripp fram och tillbaka till Örebro. Ni vet, bara för att få tiden att gå. I andra familjer åker man till närmaste bageri och käkar lunch. Men nehej ni, inte i våran. Här åker vi land och rike runt i väntan på bättre tider. Konstigt? Vad fan snackar du om? Är du helt pantad? Japp, i alla fall om du gick på det där. Klart vi inte åker till Örebriuw utan anledning. Vi skulle lämna ett par nya zeeländare som ska kolla på Världsvinnarutställningen (World Dogshow 2008) på fredag och självklart ställer vi ut våra hundar.
Är lite trött just nu, kanske på grund av att jag sov en sisådär 5-6 timmar inatt. F
ör det första är pappas och Muminmammans säng en stor orgie av hundhår som man får in lite varstans, för det andra var det för jädra varmt, och för det tredje vaknade jag nästan på minuten varannan timme (02,35-04,23-06,37). Det slutade med att jag gick ut till vardagsrummet och tittade på Paradise Hotel... Snart hoppas jag att det blir lite middag, och att mitt hår slutar bete sig. Tvättade det imorse men redan nu kan man steka ägg i det. Fett, fett och åter fett. Men jag ska ju på Fat Camp så det kanske är bra?
ör det första är pappas och Muminmammans säng en stor orgie av hundhår som man får in lite varstans, för det andra var det för jädra varmt, och för det tredje vaknade jag nästan på minuten varannan timme (02,35-04,23-06,37). Det slutade med att jag gick ut till vardagsrummet och tittade på Paradise Hotel... Snart hoppas jag att det blir lite middag, och att mitt hår slutar bete sig. Tvättade det imorse men redan nu kan man steka ägg i det. Fett, fett och åter fett. Men jag ska ju på Fat Camp så det kanske är bra?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)