I dag har nog varit en av de lyckligaste dagarna på mycket länge. Har spenderat en stor del av min dag uppe på Kvarnberget och jag överdriver inte när jag säger att jag var lycklig från att jag kom in i matsalen tills att jag åkte hem. Att få träffa alla underbara lärare som faktiskt har betydit/betytt/betydigt/hej-jag-kan-inte-stava mer än jag anat. Att få skoja med Stefan, snacka skit med Lisa, krama om Lena och bara prata med Olle, Jenny och Jessica var något som...ja, jag vet inte. Man kände sig liksom hemma. Fan vad sentimental jag låter. Att veta att man kan fråga om hjälp precis när man vill är något som få verkar uppleva.
Jag är så otroligt glad att jag fått chansen att lära känna, om än bara på ytan, dessa människor för någonstans inser man att de har påverkat en mer än man tror. Jag är däremot ledsen för eran skull, ni som inte känner som jag. Kanske har ni haft dåliga lärare, men jag tror mer på att ni såg grundskolan som en skola och inte en plats för att skapa kontakter och ha roligt.
Man vet aldrig när man får igen det, men någon gång kommer det där extra leendet i korridoren att löna sig på ett eller annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar