Kvällen har varit aaasbra! Tack tack tack tack Emma för att du var här fyra timmar före de andra och hjälpte mig med tårtan (historien om det kommer i ett senare inlägg!). Du sitter ju i och för sig i soffan tre meter bort men jag orkar inte vända mig om och säga det. Kan hända att jag säger det imorgon på bussen, who knows? Bilder kanske kommer snos från Jennies kamera(läs: Facebook) så att ni får se de fina människor som faktiskt står ut med en kaosig människa som jag. De verkar faktiskt göra det med glädje. Eller så är de bara bra skådespelare.
Som många gånger tidigare sagt- min hjärna har trott att jag varit 17 i ett halvår men först nu har den rätt. Den som väntar på något gått väntar aldrig för länge.
Sista bilden som 16-åring? Jo men jag tror faktiskt det.
1 kommentar:
Gott stavas numera med å.
Skicka en kommentar