- Vi kunde stått längst fram i mitten, hamnade längst fram på sidan- tre meter ifrån mitten. Tack era satans jävla as till vakter som inte har förstått köprincipen.
- Han nuddade min hand när han kom in (och de andras såklart, vilka var Emma, Frida och Zeltan. Gud vad det här blir ett komma-ihåg-inlägg-för-Fanny-i-framtiden).
- Han sjöng så jävlans mycket bättre än på Södra Teatern i vintras- sing hallelujah!
- Hann sjöng inte Wanna be loved. Där försvann toppbetyget.
- Jag och Emma hade spanat in listan över låtarna som skulle spelas och när han började prata om att de skulle köra en cover så skrek vi både en och två och fem gånger "SUSPICIOUS MINDS". När jag skrek det för tredje gången hörde han och sa "Hur fan visste du det?". I mikrofonen. Från scenen. Jag dog inombords av lycka.
- På vägen ut tog han i min hand igen, tittade mig i ögonen och sa "Vad grym du var". Oups, I think I died once again.
- Basisten måste tyckt att vi såg roliga ut för han tittade på oss och flinade konstant spelningen igenom. Eller så var han bara lite småpackad, det var ju trots allt hans ölklunkande som vi började skratta åt.
- Sammanfattning- amazing.
- Hassle-tröjorna som jag beställt till Emma och mig kom idag. En dag för sent men what the fuck- han lovade att spela i Sverige igen i höst.
Hej! Jag heter Fanny, är 12 år och mitt största intresse är att stå längst fram på Erik Hassles konserter och skrika av lycka. Jag söker brevvänner mellan 10 och 14 år- skriv så pennan glöder!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar