Sticker i ögonen, trots att jag har de fula blå persienerna (inte i mitt rum som tur är) nerdragna. För tredje dagen i rad är jag fastspänd vid datorn för att sammanfatta historiekapitlet. Min axel och arm kommer snart att lossna och min rygg går av när som helst. Ska man va bäst får man lida pin, som det heter.
Snart bär det av till kusinen som fyller 8 och efter det blir det pappa i en vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar