Upprättelse!

Som ni vet har jag tidigare klagat över att mina tränare säger åt mig att inte skjuta med backhand-sidan på klubban, innebandy för nytillkomna läsare, jag har rent ut sagt varit fly förbannad. Kanske lite dumt för mina tränare är jättebra men är man lika tjurig och hysterisk som jag är blir det inte lätt att ta det för vad det är- konstruktiv kritik. I alla fall, igår sitter jag och läser Innebandy Magasinet (som jag förövrigt aldrig skulle betala 5 öre för) och på en sida står det tips för hur man blir kung i slottet (slottet är då området framför mål, helst motståndarnas). Punkt nummer två lyder:

BACKHANDSKOTT

Många undviker att skjuta backhand på träning. Fel! Det är i tvåmålsspelet du ska träna upp den. Använd bara backhand.

Jag klipper ut texten och tar med till dagens första match, mot Tyresö/Trollbäcken (vinst 4-2 i förra). Kliver stolt fram till gruppen av icke-springa-ute-taggade lagmedlemmar. De skrattar. Thomas kommer ut (ur garderoben) och jag stegar ännu stoltare fram till honom med lappen. Han skrattar och säger:

- Läs mening nummer 2.

- Fel?

- Nej nästa.

- Vaa?

- Tvåmålsspel!

- Meh...

Tråkgubbe att förstöra nöjet för en liten 15-årig flicka som väntat i ett halvår på upprättelse...

Matchen då? Jodå, tennissiffror- 6-0, 6-1. 12-1 alltså. Michas och min målpeng på 5 spänn blev det inget av, vi gjorde tre mål var.

Andra matchen (nu med A-laget men med i princip samma spelare) mot Råsunda några timmar senare vinner vi med trötta ben och en otroligt fräsh McDonaldsandedraäkt för min del med 3-0. Michelle undrar innan om vi ska köra målpengen men nej, hon kommer göra mål och inte jag, tänker snåla jag. Shi fick jag, jag kunde varit 5 kronor rikare och i och med finanskrisen hade de 5 kronorna kunnat sluta som 271 spänn. Men det mest fantastiska är att tre av mina fyra mål var gjorda med backhand (tyvärr var det med forehand snyggast, men det behöver vi inte prata om)...