lördag 29 november 2008

Tack Anna-Lisa (det var väl så hon hette?)

Jag har en ny förebild, pantburken som skrek som en stucken gris igår kväll på Idol. Jag har nog aldrig skrattat eller varit så lycklig som igår. För det var verkligen ren och skär lycka. Tänk om några år när den här tjejen får se sig själv! Åhh, du underbara tanke.
Satt ärligt talat och tänkte "Svimma! Svimma! Svimma!" när Jihde tog upp henne på scen efter sadist-Johans framförande. Tyvärr gjorde hon inte det. Men om hon nu hade gjort det i direktsändning, live, inför halva svenska folket, hade mitt liv förmodligen varit totalt fulländat.

Måste jag nämna att jag hatar Johan över allt annat på denna jord? Titta på honom, skrattar när småflickor nästan får hjärtattacker. Ack du vidriga människa.

Inga kommentarer: