onsdag 29 oktober 2008

Ni får två chanser

Vilket program tror ni att jag älskar för tillfället:

  1. Dagens dubbel
  2. Vinnare V75
  3. Toppform

Klara? Okej bra, fast tyvärr hade du fel båda gångerna. Jag hatar (är ett starkt ord) hästar så det var Toppform vi sökte. Så fantastiskt tillfredsställande att titta på folk som är sämre än mig! Det är bland annat därför jag älskar min klass, vara-bäst-behovet hålls alltid på en relativt låg nivå (väldigt sällan jag blir frustrared helt enkelt).

Som ni märker är jag en extrem tävlingmänniska. Ska vinna och vara bäst på allt. Tror att det kommer ifrån att jag alltid har haft lätt för mig, vad saken än gäller (ett tips är att om du vill vinna stort är det bara att dra fram något som har med sång eller dans att göra). Detta har gjort att jag allt som oftast verkligen tycker att jag är bäst och de gångerna jag kanske inte är det så har jag alltid en bra förklaring till varför och blir då förlåten av mig själv. Jag tänker att om jag hade haft mer erfarenhet så hade jag ju varit bäst även på det. Men det finns de tillfällen där jag struntar i bortförklaringar och accepterar att jag inte är bäst- när det gäller två klasskompisar. Marika (bättre poäng än mig) och Ramin (samma poäng som mig) kommer jag aldrig komma upp i samma standard som i vissa ämnen. Typ matte och NO. Egentligen för att jag tycker att dessa ämnen är så fenomenalt jävla tråkiga, men ändå. Eller det kan vara kul, men inte i min kommunala skola. Vi hade en liten diskussion om det här, jag och Muminmamman. Kom fram till att jag ser allting som ett berg, där bara en person kan vara bäst på en sak. Det här berget hindrar mig från att utvecklas- så länge jag ser någon annan som bättre så kan jag inte bli bäst (allt är alltså Marikas och Ramins fel). För att få bort det här problemet ska vi hugga av toppen av berget så att fler kan stå där. Får för mig att det här kan vända upp och ner på min hjärna till bättre.

Ja, där fick ni min egen kurs i att utvecklas, som jag antar att det bara är jag som har nytta av. Men ni som tror att det här kommer göra mig mer ödmjuk kan gräva ner er i en stor grop för det kommer inte hända, än i alla fall. Vill man ta sig någonstans måste man tro på sig själv- vare sig man verkligen ÄR bäst eller inte.

Inga kommentarer: