Ångest?

Jag tänkte på en grej nyss. Allt känns så mycket lättare när man får veta att alla andra har precis samma ångest över att skolan har dragit igång igen. För risken att varenda en av dessa människor misslyckas och antingen hoppar av skolan eller tar livet av sig är ju obefintlig, alltså finns det ingen anledning för mig att att göra det- eller hur? Tänk på det hörrni, ni är inte ensamma om tanken "Hur i helvete ska jag klara av ett år i fångenskap?", fråga första bästa tonåring på bussen och den kommer berätta för dig precis hur du känner dig, även om den utgår ifrån sig själv.