Back on track

Jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men fy fan vad jag är glad att vardagen börjar komma igång igen. För det första för att min sommar har varit den tråkigaste i världshistorien, och för det andra för att jag på något sett blivit kroniskt beroende av ett späckat schema. Min hjärna hatar hatar haaatar när den inte får användas ordentligt, den måste ha en viss stress-nivå för att fungera optimalt. Och då menar jag inte så mycket stress att man har ångest och vill ta livet av sig för det är förjävligt, men ungefär så mycket stress som kommer när man upptäcker att nästa lucka i kalendern är först om tre veckor. Bara att få börja använda Filofaxen (haha det är fett muppigt att skriva Filofaxen istället för kalendern bara för att tala om att man har en Filofax) är helt underbart. Allvarligt hörrni, kolla in det här:

• I går: Möte i tre timmar.
• I dag: Jobba.
• I morgon: Tvätta takpannor, träffa Sara, fotografera hundar i Rosersberg, sova hos Sara.
• Fredag: Heldag med Lizette (vi ska tatuera oss).
• Lördag: Jobba.
• Söndag: Jobba.
• Måndag: Första innebandyträningen, tjoho!
• Tisdag: Spruta klockan 10. Oskar Linnros på kvällen.
• Onsdag: Träning igen, tjoho!
• Torsdag: Möte 18.30.
• Fredag: Jobba. Amanda Jenssen på Grönan.
• Lördag: Spela DM (om jag får ledigt från jobbet men det ska nog gå bra).
• Söndag: Spela DM (--ll--).
• Måndag: Skolan börjar!
• Fredag: Veronica Maggio på Grönan (träningsläger men det får stryka på foten).
• Lördag-söndag: Träningsläger.
• Helgen efter det: Spaaaaaaaaanien med innebandyn!

Haha ja, alltså, fy fan vad roligt- jag kommer inte ha tid att fundera för mycket och bli deppig! Jag kommer inte ha tid att vara arg på folk! Jag kommer inte ha tid att ha tråkigt! Pure awesomeness.

Det här kommer jag lätt få käka upp i höst när det är skola, jobb, scouter och bandy och jag är på god väg att gå in i väggen, för om det är något som jag har lärt mig denna sommar är att tid slår hundra gånger högre än pengar. Och då ska ni veta att jag älskar pengar.