Jag träffade min älskade farmor imorse, eller ja, i går morse om jag ska vara korrekt. Inget ovanligt, jag träffar henne flera gånger i veckan. Men så fick jag för mig att berätta att vi åker till Spanien med laget om exakt två veckor. Då berättade hon att hon och farfar förlovade sig för exakt 50 år sedan- i dag. Det slår lite högre. Farfar ja. Det är konstigt att man ibland kan sakna en människa man mest tyckte var a pain in the ass för två år sedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar