Nej det gör jag verkligen inte, allt går så jävla segt just nu. Förutom tiden, den går fortare än någonsin och istället för att längta till sportlovet sitter jag och tänker på hur fort det kommer gå till måndagen efter lovet. Jag har nog fått en släng av kronisk stress, på riktigt alltså. I sådana här skeenden i livet känner jag bara hur mycket jag vantrivs med att bara driva omkring och inte vara igång på full hastighet 19 timmar om dygnet. Visst, inte fan saknar jag andningssvårigheterna, bröstsmärtorna, huvudvärken och förvirringen, men jag lever och presterar bäst under press. Saker blir gjorde och it pays off mentalt. Nu får man tillbaka några prov och andra assessments i veckan och ja, det är jättebra resultat, men ett MVG är så mycket mer värt de stunder man tror att man håller på att gå sönder inombord av otillräcklighet och allt man behöver är lite bekräftelse på att det man gör är bra och att man duger. Nu är det mer "aha, men det var ju kul, in i skåpet med dig Pappret". Och med tanke på skåpet så gav mitt igår-fullt-fungerade lås upp imorse. Först var det prompt omöjligt att vrida om nyckeln och när jag då tog i för kung och fosterland gick det förmodligen sönder inuti, nu är det skitlätt att vrida om men det öppnas lik förbannat inte.
Nej fan, lite fart i vardagen skulle sitta fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar