fredag 4 februari 2011

On the brink of breakdown

Dagen började bra, Angelicas kärringfasoner när bollar kom flygande på idrotten var högklassiga. Tar efter lektionen upp och kollar min mobil. Ett missat samtal och ett sms, båda från mamma. Läser sms:et:

Skada på främre korsbandet.

Jag såg inte vad jag läste. Det skulle ju stå Trasig menisk, ordet korsband skulle inte finnas med. Det måste vara fel, det stämmer inte, det är inte sant, sa hjärnan. Sedan läste jag ytterligare en gång och då ramlade poletten ner. Jag vet inte hur länge jag grinade men kommer ihåg att mattelektionen efteråt inte var något vidare produktiv. Jag hade ju ställt in mig på att det var menisken som var trasig, korsbandet har ju alla redan uteslutit, inte kan den göra comeback så där utan förvarning? Det är fel fel fel mina korsband är ju hela!
In your face liksom. Det lilla jag har fått veta är att det är en liten skada på främre korsbandet och att min läkare skulle skicka röntgenbilderna till Nacka på en gång imorse. Har pratat med Sara och hur lugn är inte hon på en skala? 12, om den går till 10. Så jävla skönt att prata med någon som är med om något mycket jävligare och som har full koll på allt vad knäskador heter. Hon har lyckats övertala mig att skaffa kort på World Class så gymkort it is. Borde kunna fixa det på lördag. Hahahaha Sara är helt till sig, snart börjar hon säkert skriva träningsprogram till mig. Nää men hörrni jag berättar mer om knäpussyn när jag själv vet något.

Inga kommentarer: