När jag gick i åttan hade min engelskalärare en lärarkandidat med sig i sitt arbete under ungefär ett halvår. Lärarkandidaten var från USA och hette Chris. Jag kommer ihåg att jag tyckte att Chris var trevlig och har alltid sagt hej om jag träffat honom på typ bussen såhär i efterhand.
Tänk om jag, under höstterminen i åttan på Kvarnberget, hade vetat att jag tre år senare skulle komma att lite halvt semestra med denna lärarkandidat. På Kap Verde av alla jävla sandplättar i världen. 45 mil utanför Senegal av alla jävla ställen.
För att avglorifiera det hela lite så är Chris familj nära bekant med våran granne, alltså har vi träffats ett fåtal gånger även efter att jag gick i åttan. (Hahaha åttan är ju jättelänge sedan!) Men i alla fall, tycker ni inte att det är lite lustigt att Tuva och deras son börjar leka som om de redan kände varandra, för att sedan upptäcka att- jo men det gör de ju faktiskt. ANYWAY- jättetrevligt har det varit. Eller, själva resan i sig hade väl kunnat vara roligare, kryckor är inget jag rekommenderar. Fast jo, grejen är ju den att kryckorna inte hade kunnat komma lägligare, jag är ju extremt rastlös och hatar solsemestrar och nu hade jag verkligen en anledning till att inte strutta omkring och leva rövare. Alltså var resemålet ganska bra, i och med att det ändå inte fanns någonting att göra. Det hade ju inte varit så jävla muntert om vi åkt någonannanstans, till ett ställe där allt går ut på att man gör saker och jag då inte kunnat. Men lite brun är jag allt, det är bra. Hmm...är det inte lite ironiskt att efter fem timmars sömn vakna av ett sms från jobbet där de undrar om jag kan jobba på söndag, när man i en vecka sett, hört, andats, blivit påtvingad och levt Kap Verdes så kitchiga turistslogan "No Stress"? Är det inte lite illa att pulsen ökar till det dubbla då man tycker på Connect för att få i gång Internet när man varit utan i nio dagar?
Idag ska jag äta lite mer godis till frukost, dusha, packa upp, ringa pappa och bestämma om ikväll, ringa Artrokliniken (who am I trying to fool? Mamma ska ringa) och kolla om man kan boka tid för undersökning av knät, försöka fixa broddar till kryckorna så att jag slipper halka och bryta alla ben i kroppen, räkna ut hur många procent av mina bilder där den huvudsakliga färgen är turkos, åka till träningen och säga hej, åka till pappa (tror jag), förbereda mig mentalt på skola imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar