Självdistans var det ja. Bra att ha ibland. Vet ni, jag har kommit på grejen med tonårsrevolter! Tycker fortfarande att det är barnsligt men nu förstår jag vad det innebär...tror jag. Att känna maktkänslan när man gör tvärtemot vad föräldrarna säger, man inser att handling slår ord. Att trots stränga hot gå ut och supa skallen av sig bara för att visa att man kan sköta sig själv. Hihi när jag tänker på det kan jag faktiskt inte komma på något löjligare. Tänk att på fullaste allvar tro att man är vuxen vid 15-års ålder. För det är ju just precis det man inte är. Vuxen är man när man kan ta lite ansvar och att ta till halvdrastiska åtgärder för sakens skull är inte det minsta ansvarfullt. Men samtidigt kan jag förstå vart lusten till detta kommer ifrån. Tyvärr tror många föräldrar att man per automatik ska bli strängare och skaffa rent principiella regler när barnen blir lite större. Behandla barnen som just tonåringar istället för som vuxna. Kategorisera in barnen utan någon som helst prövning. Nu låter det som en rättegång men det är lite så. Att bli dömd utan tillgång till en advokat. På grund av detta vill man då massmörda sina föräldrars regler och så är karusellen igång.
Nu är ju jag jävligt mesig så min revolt går ut på att lämna tv:n på utan ljud när vi ska äta. Bara för att plastpappan i huset är extremist vad gäller att inte slösa på strömmen och ha saker på i onödan. Det har blivit en vana och jag kan säga att det är lika skönt varje gång. Han får skylla sig själv, hade han inte varit så petig i början hade jag aldrig gjort så här. In your face.
Eller så skyller vi allt på hormoner, det har ju funkat hittills.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar